Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Albrekt von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss staketet till hvarandra. Så började vi ett
samtal. Jag minns ännu, att jag därunder
mumsade på en potatis.
— Du har potatis, tror jag?
— Ja visst, hela fickan full.
— Får jag smaka?
Det bchöfde knappt önskas, och jag tror, att
ni åt upp en hel ficka potatis.
Så blefvo vi bekanta och vänner.
Jag omtalade, att det hos rättaren fanns en
ständigt kokande potatisgryta.
Litet hungrig som baron ständigt var — och
ställes man ständigt på half svältkur, så är det
ej underligt — drogos väl barons tankar rätt ofta
till den där grytan, egyptisk i åminnelse.
En vacker dag, då kära pappa var borta,
lyckades det lille baron att till och med komma
lös ur sin stora och vackra bur — trädgården
med dess höga järnstaket — då jag och framför
allt rättarens potatisgryta fingo äran af ett besök.
Jag minnes ganska väl, att baron och jag åto
potatis riktigt i kapp med hvarandra. Baron
stoppade till och med ett par i fickan.
— Jag skall gömma dem hem åt min lilla
syster — sade baron.
— Ack ja, gör det, och tag för all del ett par
till — tilläde jag — såsom en gåfva från mig.
Så skedde.
Förmodligen berättade baron också för sin
syster alldeles fabulösa saker om min potatis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
