Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Albrekt von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanningen att säga, bade potatisen liksom
väckt en liten smula barnslig kärlek hos mig.
Fröken satt i fönstret, men hon hade ej öppnat
det, och jag hade liksom hon glömt fönstret, glömt
bort mitt ärende, det att öfverlämna potatisen. I
stället lutade hon fram sitt hufvud mot rutan och
jag sköt upp mitt, så mycket jag kunde. Jag
tror uppriktigt, att min mun rörde vid rutan.
Gud vet, hvad jag därmed menade. Den tiden
förstod jag det åtminstone icke riktigt, och jag
tror ej heller, att fröken begrep, hvarför hennes
mun i samma ögonblick befann sig på samma
ställe. Det var bara den dumma och kalla rutan,
som var mellan dem.
Det där varade ungefär ett ögonblick — men
också icke längre. Nästa ögonblick hördes en
stark brumbas till stämma ljuda befallande i
grannskapet, utdelande några tillsägelser åt folket.
Det var herr barons far, som återkommit.
Visserligen var han ej så nära, at^ han kunde
upptäcka, hvad vi förehade, men hans annalkande,
hans röst, hans bjudande personlighet voro
alldeles tillräckliga för att ingifva förskräckelse.
Jag greps också däraf så häftigt, att jag
tappade mitt handtag i stegen och rullade som
en liten vält utför, hvarefter jag ilade bort och
hann lyckligtvis gömma mig i en af buskame,
innan baron själf uppträdde på arenan.
Olyckligtvis stod stegen kvar. Den föranledde
förfrågningar, och ehuruväl jag undgick allt förhör, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
