Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Albrekt von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyris strand. I detta sällskap intogs äfven Otto
Mömer.
Ehuru »Juntan» till det yttre sprängdes, när
Wallenbefg och Silverstolpe, för offentlig
begab-belse af s& heliga ting som Gustaf IV Adolfs
smörj else och kröning till konung, relegerades
från Upsala universitet, fortlefde dock sällskapet
i tysthet och verkade i det fördolda.
Då Carl August hade dött å Qvidinge hed,
blef »Juntan» ense om, att Sverige skulle hafva
en fransk marskalk till tronföljare i den nyss
bortgångne kronprinsens ställe. Man beslöt att
utsända en emissarie, och Otto Mömer blef
därtill utsedd.
Tilltaget var äfventyrligt, icke minst därför,
att den gamle Carl XIII, hans gemål samt
närmaste omgifning hade helt andra funderingar på
blifvande kronprins. Mömer reste och drog,
anländ till Paris, icke i ringaste betänkande att
uppsöka marskalk Bernadotte och uppmana
honom söka bli tronföljare i Sverige.
Kan man tänka sig något besattare, än att
en liten löjtnant vid ett landsortsregemente tar sig
till att på egen hand ordna tronföljden i Carlars
och Gustavers land, blott begärande en
borges-man för ett diskontlån till sina planers vidare
utförande!
Var den svenske löjtnanten rask, så var den
franske marskalken icke mindre beslutsam. Under
de första ögonblicken af vår entrevue — säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
