Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherre Gustaf Ridderstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden bekanta värdinnan på värdshuset Lyktan
vid Riddarhustorget i hömet af Myntgatan.
Då Billecoq lämnade Stockholm, medföljde
jagtkamraten Backman som hans amatörkusk, och
från Petersburg hela vägen till Odessa körde
Backman för den franske diplomaten och hans
vackra älskarinna samt hade sedan mycket att
berätta därom för lyssnande vänner och bröder
på Operakällaren, till hvars mera bekanta kunder
»Gråskägg», såsom han kallades, hörde ända till
sin bortgång för ej så värst många år sedan.
Författaren till denna uppsats, hvilken kände
Backman personligen, tillåter sig här en liten
afvikning från själfva ämnet.
Under ett besök i Stockholm i slutet af
1860-talet sutto vi tillsammans en afton vid
toddy-glasen å gamla Opris. Backman var inne i sina
jagtminnen och berättade, hurusom han en gång
förföljt en hare, hvilken till slut hoppat upp på
en stenmur och därifrån räckt lång näsa åt
honom, nickat försmädligt med hufvudet och sedan
försvunnit på andra sidan muren.
— Nu ljuger allt farbror Backmani —
vågade åhöraren invända.
— Ljuger jag? Hur kan du veta det? Du
var ju inte med. Det måtte jag väl veta bättre
som såg det — svarade den gamla jägaren med
orubbligt lugn.
Men återvändom till »La belle inconnue»!
Några år efter det hon och Billecoq lämnat Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
