Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefliga ätten Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättvisan fordrar erkännandet, att han aldrig
åsyftade att förnärma, än mindre att öfverträda eller
öfverändakasta gällande grundlagliga former, att
han alltid respekterade le fad accompli, och att,
då han nitälskade för helgd åt regeringens
anseende, ifrade han inom hennes sköte med samma
värma, att hon själf genom hållning och
handlingssätt skulle göra sig förtjänt af aktning både
inom och utom landet.
»Hvad som oroar mig» — yttrade han vid ett
tillfälle till Crusenstolpe — »är hastigheten och
oformligheten, med hvilken ibland ärender
behandlas, och det utan att nöden tvingar därtill, och
därtill att Hans Maj:t uti sina personliga
konversationer med utländske ministrar blottställer
sig för löften, som sedan måste ändras eller
rättas».*
När vid 1823 års riksdag fråga först väcktes
om publicitet vid öfverläggningarna å
Riddarhuset, talade grefve Löwenhjelm mot förslaget
och åberopade anskrämmande exempel från franska
• Dessa ord, dem Crusenstolpe fälde 1862, i sin
min-nesruna i kalendern Svea öfver grefve Löwenhjelm, torde
af den gamle politiske condottieren nedskrifvits ej så
mycket för att citera den bortgångne statsmannen soin
ej mer för att rikta ett hugg åt den tidens allerhögsta
håll i Sverige. På tronen satt nämligen då en konung,
hvilken, bakom sina laglige rådgifvares rygg, i »sina
personliga konversationer», rörande t. ex. danska frågan,
»blottstälde sig för löften», hvilka också mycket riktigt
ett par, tre år därefter »måste ändras eller rättas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
