Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Rutger Fredriksson Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen voro hans långskrangliga gestalt, som vann
stadga först på hästryggen, och hans tämligen
alldagliga ansikte ej särskildt ägnade att »tjusa,
tjusa kvinnorna», och frikostigheten var då lika
litet som längre fram i tiden hans svaga sida.
Men det grefliga namnet gjorde väl sitt till,
och många af vårt svenska Gosens döttrar
fångade han i sina garn.
En mycket ålderstigen, ännu lefvande och
i fäderneprovinsen bosatt skåning, densamme
som har meddelat oss ofvanstående uppgifter,
har ett och annat att förtälja om den högvälborne
juristens utflykter på Cupidos jagtmarker.
Och vi begagna oss af dessa uppgifter,
all-denstund de utan förbehåll ställts till vårt
förfogande.
År 1838, medan gref Arvid som bäst plitade
med siö hofrättsexamen, bodde i den sydsvenska
lärdomsstaden en grynhandlare vid namn M., en
hedersman åf gamla stammen — såsom en viss
Stockholmstidning gemenligen plägar uttrycka
sig orii aflidne procentare, hvilka aldrig råkat
fast för lagens arm.
Grynhandlaren, som var jämförelsevis
förmögen, hade blott ett enda barn, en dotter, vacker
som en dag. Den unga flickan — hon kallades
mamsell och var klädd i »hattaspöga» — erhöll
en sorgfällig uppfostran, vida öfver sitt stånd,
och var ofta, taök vare skolkamraterna, inbjuden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
