Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wijk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Wijk var intet af detta. Blid var han,
tillgänglig var han och hans uthållighet hade
ingen gräns. Nog kunde han känna sig trött,
såsom hvarje annan mänsklig varelse; tänkom
oss timmar och åter igen timmar af tal och tal,
för att icke säga prat, ja till och med idislan.
Men ej nog med tal, äfven samtal löpte gång
på gång af stapeln.1
Sannerligen talmansskapet var en sinekur,
hälst som kammarens sammanträden ej sällan
kunde pågå till inemot midnatt.
Sådant pröfvar på, men Olof Wijk var
densamme, när han slöt som när han började.
Han måtte ha haft något hemligt trolleri under
talmansbordet! Ja visserligen — det var ett
antal tålamodspåsar.
Gamle landshöfding Eric Sparre sade en
gång som ålderspresident till Olof Wijk, att
»kammaren bar den vördade talmannen på sina
armar».
Uttrycket är originelt i den humoristiskt
Sparreska stilen. Men det innehöll sanning.
Kammaren hade i det hänseendet både långa
armar och god vilja.
Någon gång fick vice talmannen vikariera,
mera sällan kom det dock i fråga. Anders Petter
Danielsson innehade under några år den
värdigheten. Men denna uppbars en och annan gång
näppeligen af det heta öländska blodet; Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
