Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröderne Cassel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hvilans ro vid plågans rop försaka,
att anse nöjet nästan som en stöld,
att öfver lifvets eld vestaliskt vaka;
den eden går man ej med lugn och köld.
Med mannamod i unga bröst vi gingo
vår ed, beseglad af en suck, en tår.
Välsignelsernas ariaregn vi fingo
i rikligt mått på vår förhoppnings vår.
Handtryckningar från släktingar och vänner,
och blickar — ögats språk förutan ljud. —
Hos lyckan själf vi tyckes tempelsvenner,
och lifvet famnade vi som en brud.
Men hvem kredensade för oss pokalen?
Hvem fyllde den med hoppets feberglöd;
hvem prydde skönast åt oss högtidssalen,
och till en dans på rosor först oss bjöd.
Hvem gaf oss mod och kraft att spänna bälte
med störaren af lifvets fröjd och ro.
Hvem hviskade så ljuft: — »att dö som hjälte
det är att lefva, värdt — en kvinnas tro?»
Ja, svaren bröder, var det icke kvinnan,
som för oss unga stod som ideal,
af lifvet då och redan dessförinnan
fast länkad hop med hjärtats ömma kval.
Men hennes sändning kunde ingen ana,
beundrande det sköna blott som skönt.
Ack, ordet ängel, slösadt med af vana,
som himmelsk sanning sedan först vi rönt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
