Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Bruzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 RAGNAR BRUZELIUS
•
som blotta denna hans svaga sida. Vi nöja oss
emellertid med ett par tre dylika, men som äro
betecknande nog för mannens »näriga»
skaplynne.
En framstående person i Stockholm hade
gått ur tiden. Mot förmodan efterlämnade han
änka och barn i tämligen bekymmersamma
omständigheter. En subskription sattes i gång bland
den aflidnes bekanta, till hvilka äfven räknades
Bruzelius.
Då man vände sig till honom — han var
för öfrigt den förste som uppvaktades — blef
det naturligtvis ett förskräckligt gnyende, och det
dröjde långt om, och länge, innan vår medicinske
Harpagon bekvämade sig till att rycka fram med
— en tia.
Utbetalningen gjordes med den bittert
vemodsfulla anmärkningen, en skön själs
bekännelse i sanning:
— Du må trrro, kärra brorrourr, att det
härra ä surrt förrrvärrrfda styfrrrarrr!
Den, som för tillfället hade listan om hand,
lät sig emellertid icke förbluffa. Han genmälde
nämligen torrt och ej utan ett visst spefullt
uttryck i tonfallet:
— Hm, vore det icke lika mycket skäl i att
ta af dina ärfda pengar?
Och verkligen inträffade icke det otroliga;
tian utbyttes mot en hundralapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
