Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Bruzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Adjö, bäst© ingeniörn. Vi lära väl iute
träffas så många gånger till i den här usla
världen.
— Hur så då? — frågade jag professorn.
— Jo, jag tycker mig hos ingeniörn märka
ett så kalladt facies Hippokratica . . .
— Och nu, — tilläde min vän L—g —
önskar jag af dig få veta, hvad karlen menade
med sitt latinska bångmål ... — Kan du säga
mig det, vore jag i högsta grad tacksam.
— Nog kan jag det, — svarade jag efter
något betänkande, — men jag tror knappast att
du skulle känna dig belåten med svaret.
— Sjung ut, kära du!
— Ordet är svåröfversättligt, ehuru hvarje
något så när bildad medicinare förstår det. Är
du vidskeplig, så blir du rädd!
— Ingen rädder här!
— »Brusse» menade, att du nalkas döden,
inte med långa steg, utan att knappast behöfva
taga några steg alls.
Jag glömmer aldrig det hjärtliga hånskratt,
hvarmed min så ogärna lämnade upplysning
besvarades. Ej häller skall jag någonsin i mitt lif
förgäta den korta notis i följande dags
morgontidningar, som meddelade, att min och många
andras vän civilingeniören L—g gått upp på ett
litet hotell i Kåkbrinken i staden inom broarne,
hyrt ett rum och slutat sin tillvaro med hjälp
af en sjupipig revolver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
