Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar August Abelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det torde nog vara möjligt, att Abelin med
sin stora begåfning oeh sin praktiska takt skulle
kunnat lysa äfven på en annan plats, men
säkert är, att han skötte denna på ett sådant sätt,
att han snart fick det erkännande, att han såsom
klinisk lärare upphanns af ytterst få,
öfverträffades af ingen.
Det var redan en förnöjelse att se, huru
Abelin handskades med späda barn. Om de
skreko med full hals i en annans händer, så
tystnade de vanligen, så fort de kommo i hans.
Hur han vände på dem, hur han lyfte dem till
sitt öra, hur han bar sig åt med dem — det
visste ingen, ingen kunde göra det efter.
Detta var naturligtvis icke hufvudsak, men
mästaren röjer sig omedelbart som han tar i en
patient, det må nu vara en stor eller en liten.
Abelin hade redan varit Bergs underläkare
en tid, innan han kom upp på det öfversta
steget, han hade rest och studerat barnsjukdomarne
och var en i läran därom hemmastadd man, då
han själf började att docera.
Men han utvecklade sig alldeles själfständigt,
sällan hörde man honom citera några
auktoriteter, han var fullt originell, och det var just
detta, som var hufvud-draget hos honom och
som gjorde hans klinik så eftersökt.
Hans undersökningar voro mönster af
klarhet och skarpsinne, så att äfven de mest
invecklade fall till sist syntes alldeles påtagliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
