Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsell, Dahlson och von Hermanson. Fernafideikommissets stiftare och innehafvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var på grund af dessa »snillegåfvor,
förvarade i rikets handlingar», konung Gustaf III
utnämde Hermanson till en af de aderton vid
Svenska akademiens stiftelse.
I kroppsligt hänseende var Hermanson en
märkvärdighet genom sin onaturliga korpulens,
som gaf anledning till många skämtsamma
berättelser.
En gång hade han i grannskapet af
högvakten fallit omkull, och som han, liksom
torndyfveln, när han en gång kommit på ryggen, icke
utan andras biträde kunde komma på fötter igen,
ropade han på skiltvakten för att hjälpa sig upp.
Denne kom, men när han redan till hälften rest
upp honom, fick han se serafimerkraschanen,
släppte honom då och började ropa »i gevär»,
då hela högvakten kom utspringande och
trummade, för att göra honnör.
Förgäfves skrek riksrådet, att de denna gång
kunde spara sig detta besvär, utan hällre
komma och lyfta honom upp ur smutsen, men
vakten, döf för hans rop, fortfor med sitt
obarmhärtiga trummande, och lät honom ligga, ända
till sista hvirfveln vederbörligen var utslagen.
En annan gång hade Hermanson i Upsala
ätit middag hos konungen, och gick hem den
korta vägen till fots. Han blef omringad af en
flock närgångne studenter, som förmodade, att
han hörde till kungens svit, utan att dock känna
hans höga rang. Förvånade öfver den vidunderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
