Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Wilhelm Kristian Govenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom hade bolaget vid lånets infriande godtgjort
sig ytterligare den i reversen föreskrifna räntan,
450 kr., hvilket belopp Nilsson sedermera
återgäldat till den som infriat lånet. Nilsson hade
således fått betala tillhopa 18 procents ränta
å lånet. På grund däraf yrkades ansvar å
samtliga styrelseledamöterna för ocker, äfvensom
förpliktande för dem att återgälda beloppet å 900
kr. med ränta. Under rättegången betonade
Nilsson, att han riktade sin ersättningstalan mot
bolaget, och företedde en af bolaget utstäld och
den 22 maj 1901 kvitterad nota å 6 procents
diskonto på 15,000 kr., eller 900 kr.
Svaranden anförde, att då Nilsson sökt lån
hos bolaget mot säkerhet i inteckningar i
om-förmälda fastighet, hade det svarats honom, att
lånet icke kunde beviljas annorledes än mot
särskild provision af 6 procent, att afdragas vid
lånets utlämnande, detta bl. a. på grund af
hy-potekets beskaffenhet. Den afdragna provisionen
vore ej att betrakta såsom ränta, utan vore dels
godtgörelse för direkta utgifter som bolaget fått
vidkännas, dels ock ersättning för den risk som
inteckningarnas belånande medförde.
Rådhusrätten ogillade Nilssons ansvars- och
ersättningstalan och ansåg alltså, att ocker icke
förelåg. Hofrätten, där besvär anfördes, fann
icke häller skäligt göra ändring i rådhusrättens
utslag.
Men Högsta domstolen förklarade genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
