Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petter på Ängsön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Isen hade lagt sig i Norrviken och naturligtvis skulle
Petter Jansson ut och pilka simpor, ty han var rakt
som tokig i simpsoppa med så mycket muskot i, att
hela stugan luktade som ett apotek. Nå, folk har sin
särskilda smak — annars håller vi inte på den fisken
här ute i krokarna. Han var mycket för kryddor, Petter.
När han lagade i ordning sikrom, blev det nästan mer
mejram än rom, och kryddpeppar och lagerbärsblad
ödslade han med. Och mycket låg han åt det starka,
för den delen. Han slog alltid ett kvarter brännvin i
grytan när han skulle ha köttsoppa om söndagarna —
han tyckte att soppan smakade mer köttstark på det
viset och ont var det för resten om köttet. Det var
inte ofta slaktarn kom ut till Ängsö och inte hade
Petter mycket pengar att köpa för, men högt ville
han leva och slog på stort gjorde han efter sina
förhållanden. Det blev ju inga stora köttschok i grytan,
men det osade som hos herrskap. Det var huvudsaken
närapå.
Nu stod han på nyisen och hade huggit upp en
vak utanför vasskanten. Isen buktade sig litet under
honom, men det fäste han sig inte vid. Han hade
skavt av blyblänket för att det skulle locka ordentligt
och hade väl fått några simpor, men bara småusslingar,
så han funderade på att flytta sig längre ut. Skorna
voro litet dåliga, så han frös — och tänk så tanklösa
gamla människor kunna vara! — han började hoppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
