Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petter på Ängsön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kajutan på sin jakt. De hade den rätta hudfärgen, då
Blomberg kom och hämtade dem med bilen.
Och revyn! Den var ju som en blandning av
himmelriket och ett dårhus. Petter satt tillsammans med
Blomberg, men Mattson hade fått plats ett par
bänkrader akter ut. Gubbarna gapade så att man såg
snuset långt nere i halsen. Petter ville fråga och prata,
och Blomberg måste tysta ned honom gång på gång.
Kaskarna hade gjort honom djärv och talför, men
nu måste han sitta och tiga som på en begravning,
vad var det för fasoner? Ibland ville han hurra, så
livat var det. Såna tokdårar det fanns. Ja ja, när
han var ung hade han nog dugt till komediant han
också, det skall alla veta. En gång hade han till och
med blivit tagen av Norrtäljepolisen när han hoppat
tosig på en marknad, och då var han ändå fyllda
femti. Men de här gyckelbockarna brydde sig ingen
polis om, de fick galnas opåtalt.
Ridån gick ned och Petter drog ett djupt andetag.
Hade han drömt.
— Nå vad tycker Jansson? viskade Blomberg.
— Ja säjer bara: Dä va faen! För dä ä faen! Ä
dä slut nu?
Petter talade mycket högt. Alla runtomkring
fnissade.
— Tala inte så högt, sade grosshandlaren. Neej
då — det blir mycket mera.
— Ja, dä ä märkvärdigt, dä ä dä! Tänk att dä
finns så möcke!
Ett par damer bakom Petter fnittrade. Han vände
sig förgrymmad om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
