Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pingstresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bär sina åttiofem år med den äran. Han trodde
inte sina ögon, då han fick se mig.
— Kors i herrans namn, sade han, lever Engström
än! Det har gått som ett dåligt rykte om honom i
skärgården, att han har börjat föra diet. »Då lever
han inte många dar till», sade jag. »För om han för
diet, så har han magsår och dum stadsbo, som han
har blivit, går han förstås och kastar pengar i halsen
på såna mördare som doktorer.» Har Engström
magsår?
— Nej, jag kan äta spik om det gäller, men jag
för diet för giktens skull.
— Gikt! Sån smörja! Inte är det nåt farligt, inte.
De säger att portvin ska vara bra för gikt, men det
är för dyrt för oss här ute. Här tar vi in dunder
emot sådant — å ja, det hjälper med vanligt
brännvin också, fast en får dricka stora kvantiteter innan
det hjälper.
Men får Engström magsår så har jag ett bra reseft.
För jag har haft magsår själv i många år, när jag
var ung och gav ut mycket pengar åt dom där
mördarna som kallar sej doktorer. Jag var så mager, så
knotorna skramlade så snart jag rörde på mig i sängen.
Fem år låg jag med döden för ögonen och åt medicin.
Men så var det en klok gubbe, som fick höra talas
om mej och han sa att han skulle göra mig frisk på
fjorton dar. Han kokade ett halvpund pepparrot, och
av den saften skulle jag dricka tre spetsglas om dan.
»Men jag får förbereda Österman på», sa han, »att
om fjorton dar blir det svåra kräkningar», sa han,
»men sen blir Österman frisk», sa han. Ja, jag tog
förstås mina spetsglas pepparrotsdekokt och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
