Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsglam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blir en ny lärdom för Engström. Men ungarna är
väl små ännu. Jo, titta bara. Det är tre kullar som har
slagit sig ihop. Hör sånt liv! Vi går upp på berget
här. Där syns det bättre. Det är bara de gamla som
fiska.
Fem vuxna skrakar började simma i rad utåt.
Plötsligt gjorde de helt om, började flaxa och springa på
vattnet inåt vassen, döko och kommo upp med fisk.
Och sedan den vassen var avjagad simmade de runt
udden och upprepade samma manöver i nästa vassvik.
— Och så säjer de att inte djurena har förstånd, sade
Vesterblom. Skollärarn säjer att det är något annat
de har — vete faen vad han kallar’et — men en ska
vara bra boklärd för att vara så stockinnerligt dum.
Men ska inte Engström ha fälsupen?
— Nej tack, Vesterblom, det får vara! Och tack
för mig! Nu går jag ner och hissar på.
— Har Engström hört, vad Andersson på
Grimskär sa, när han kom söpen till bröllopet i Vedhamn?
Han kom för sent, alla hade redan ätit. »Ska
Andersson inte ta en sup åtminstone?» sa brudgummen. »Ja,
dä skulle va dä enda, dä!» sa Andersson och tog
supen. Om en stund kom bruden och sa: »Ska inte
Andersson ta en sup? Ja, dä skulle va dä enda, dä!»
sa Andersson och tog den supen också. Och på det
viset kom alla och frågade: »Ska du inte ta dej en
geting, Andersson.» »Ja, dä skulle va dä enda, dä!»
sa han för var gång, och till slut stod han på knä vid
matbordet och sa: »Ja, dä skulle va dä enda, dä!»
Men sen var han slut. Men en ål får jag väl slänga
till Engström i båten?
— Ja, det skulle va det enda, det! sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
