Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjön. Först släpade Olle och Svante ihop stenar.
Svante släpade, och Olle körde. De hade en vagn,
som gick på fyra hjul, och den lassades ända till
brädden med så stora stenar, som pojkarna orkade
bära. Ibland opponerade sig Svante [1] och ville inte
vara med. Då blev Olle ond och knogade ensam.
Så voro de osams om det [2] en stund. Men till sist
vände alltid Svante tillbaka och hjälpte Olle att
vräka stenar i sjön.
Det var inte litet sten, som gick åt [3]. Och
pojkarna höllo på i flera dagar. Det ena lasset efter
det andra försvann, och det var mera än en gång,
som Olle fick taga itu med Svante, för att han
inte skulle tröttna. Besvärligt var det också. Man
fick börja inne vid stranden, plocka dit sten efter
sten, så stiga ut på de yttersta och plocka vidare.
Men Olle var ihärdig. Han arbetade, så att svetten
rann, och han blev brun om halsen som en neger
av att stå nere vid stranden i solgasset. Men det
brydde han sig inte om. Och till sist hade han en
en lång rad av stenar, som man kunde gå på en
bra bit ut i vattnet. Då var han nöjd och förklarade
för Svante, att nu var det färdigt.
Sedan gick han och funderade. Ty nu ville
han också ha en flagg. En flagg fick han också
av en pojke, som hade två. Den var svart, röd
och vit, och pappa sade, att det var en tysk flagg.
Det hade förstås varit bättre, om den hade varit
svensk. Men Olle tyckte, att en flagg var alltid
en flagg. Och så skaffade han sig en flaggstång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
