Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gick så till, att Olle och Svante mycket
länge hade fått lov av pappa, att de skulle få en
hund. Och på våren tyckte pappa, att just när de
ändå skulle flytta till landet, kunde det vara skäl
att hålla det löftet. En vacker dag kom han också
hem med en dogg, och då sade han först, att de
skulle ha hunden en dag bara på prov.
“Varför?” sade Olle.
Ty han skulle alltid fråga om allting.
“För att se, om vi tycker om honom”, svarade
pappa.
“Ja, men det gör vi”, sade Svante. "Vi tycker
om honom nu.”
Då skrattade pappa och sade, att “i morgon få
vi se, om hunden får stanna”.
Det blev ett väsen på pojkarna [1] hela eftermiddagen.
De togo in hunden i barnkammaren och
ville leka med honom. Men det ville först inte
doggen, ty han var inte så van vid vänlighet, och
så hade han aldrig förr lekt med några barn.
Doggen var uppfostrad i ett stort hus på Söder [2],
där det bodde mycket folk och många barn. Men
hans gamla husbonde hade inga barn. Så fort han
sprang i trapporna, stod det alltid en pojke i en
dörr, som han höll på glänt, och stack med en käpp
efter doggen eller stampade åt honom för att
retas. Därför hade doggen fått den föreställningen,
att alla små pojkar voro elaka och ville göra
honom något illa. Därför morrade han också åt dem
och ville bita dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
