Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de silvervita mörtarna blänkte. Och allra längst
ner på botten stodo abborrarna stilla och latade
sig. En gång kom en stor gädda och slök en mört
mitt för näsan på Svante [1]. Svante höll på att
skrika högt, men han ville inte skrämma gäddan,
som stod stilla. Svante trodde, att hon tuggade.
Så kom det en ångbåt ute på fjärden. Det var
en stor vit båt, som gick på Norrland [2] och gjorde
de värsta svallvågorna.
“Nu blir det livat!” tänkte Svante.
Han plirade upp med det ena ögat för att se,
om inte svallvågorna närmade sig. Som ett helt
berg höjde sig vattnet framför honom, och Svante
såg, hur fiskarna började guppa på botten. Så
smällde vågen upp emot bryggan. Svante blef
alldeles våt. Och han kunde ingenting se. Det
kom en ny våg, flera vågor. Allesammans plaskade
de över hans armar och ansikte. Men när de
voro borta igen och Svante kunde se ned på
botten, då voro fiskarna liksom bortblåsta.
“De blev rädda”, tänkte Svante.
Och han låg och väntade på att fiskarna skulle
komma igen.
Det gjorde de inte. Men i stället fanns där
en hel mängd andra rara saker att titta på. Där
fanns tomma ansjovisburkar och spräckta kaffekoppar,
en rostig råttfälla, stora bitar järnbleck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
