Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom vattnet. Men i land kom han, och på strand
lade han Svante och stannade bredvid honom.
Där låg Svante, och det blev som en liten sjö
omkring honom. Det rann ur hans våta kläder.
Det rann ur näsa, ögon och mun, ur håret och
överallt. Svante visste inte rätt, var han var
hemma, och han trodde först nästan, att han var
kvar i sjön. Men till sist kvicknade han vid, och
då förstod han, hur rysligt han hade ställt till.
Han hade gått olovandes ner till bryggan och fallit
i sjön. Nu var han genomvåt, och han var tvungen
att gå och tala om alltsammans. Våt och snopen,
stövlade han i väg uppför backen. Klafs,
klafs, lät det för vart steg han tog. Svante blev
så bedrövad, att han tyckte, han aldrig hade varit
så ledsen förr, och han trodde, att vägen aldrig
skulle ta’ slut. Och han grät så bittert, att han
inte en gång kom ihåg att klappa Pudel, som hade
dragit upp honom och som hela tiden hoppade
omkring honom och skällde av belåtenhet.
Men hem kom han till sist, och det blev ett
väsen, som var värre, än Svante någonsin kunde
tänka sig. Mamma blev så vit som ett lärft, när
hon fick se honom, och det första Svante fick göra,
var att krypa ur kläderna och gå till sängs. Pappa
kom in, och han sade, att om han gjorde rätt,
skulle han basa Svante, som varit olydig och gått
ner till bryggan.
Men den som fick beröm, det var Pudel. Han
blev klappad av alla människor. Mamma skickade
ut och köpte honom ett stort skrovmål med kött,
och när han blev torr, fick han krypa i Svantes
säng och lägga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
