Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom ifrån skogen och gick nedåt sjön. Han slingrade
till höger och vänster, och så stötte han emot
ett träd. Då stannade han och försökte stå stadigt.
Så spottade han och började träta på trä’t [1].
Svante skrattade till [2]. Men Olle tystade på
honom.
“Tyst, så får vi se, vad han gör”, sade Olle.
Jan Erik gick vidare, och pojkarna smögo sig
efter honom. Hela tiden pratade han för sig själv,
och de kunde höra, att han svor. Bäst det var,
gick han på ett klädstreck, så att han fick det om
halsen. Då stannade han igen och trätte ändå
värre än förut. Men han tog inte bort [3] strecket
från halsen, utan han stod stilla, som om han
varit hängd, började fumla i fickorna och tog fram
en kniv. Så skar han av [4] strecket, så att alla de
våta kläderna föllo på backen, och så gick han
vidare igen.
Olle nöp Svante i armen, för att han inte skulle
skratta igen, och så gingo pojkarna efter, tysta
som råttor, för att inte Jan Erik skulle se dem.
Det såg ut, som om gubben blivit glad, när han
skurit av klädstrecket. Ty då började han sjunga.
Ingen kunde höra, vad det var. Men sjöng gjorde
han. Så stannade han och talade om att han
narrat någon, som ville göra honom illa, och så
sjöng han igen. Som han började sjunga, gick
han vidare utför backen, och nere vid stranden
stannade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
