Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när de talat om alltsammans, som de kunde
komma ihåg om den lilla fågeln, så frågade Olle,
om de inte skulle få begrava honom. Det fingo
gossarna lov till. Och mamma gick själv efter
en vit pappask, som de fyllde med bomull, och
ovanpå lade de den lilla fågeln. Ute i täppan
plockade de blommor: flox, reseda, penséer och
små astrar. Mamma lade alla blommorna omkring
fågeln. Så klappade båda gossarna honom
till adjö. Sedan lades locket på [1], och mamma
band om asken med ett blått sidenband.
I trädgården skulle de nu gräva en grav, och
en stor spade fingo de låna.
“Vi ska inte gräva djupt”, sade Svante.
“Varför det?” [2] sade Olle.
“Jo”, tyckte Svante, “det är synd om fågeln,
som ska’ ligga under den svarta jorden. Jag ska’
gräva upp den ibland och titta på den.”
“Inte går det an”, sade Olle. “Nej, vi ska’
gräva riktigt djupt. Annars kommer den otäcka
katten och gräver upp honom igen.”
På kvällen slutade det att regna, och då grävde
gossarna en grav under ett körsbärsträd. Sedan
lånade de två kulörta lyktor [3], som de fingo tända
och hängde i trädet, och när de brunno som
vackrast [4], satte de ned den lilla fågeln i graven och
strödde jord över honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
