Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herre Gud [1], om de bara tordes! Tänk, när
allesammans stannade därinne, och flickorna
skrek! Tänk, att få se dem springa om varandra,
som yra höns och inte veta, vad det var, och så få
kila ifrån alltsammans och i morgon få höra, hur
det varit på dansskolan!
Det var alldeles för frestande. Men det var
farligt. Och det skulle göras fint.
‘Ställ er därborta’, sade Gustav, som var äldst.
‘Jag ska’ gnissla för dem, kosta vad det vill.’
Och så spottade han på korken och gjorde
sig i ordning, medan de andra ställde sig på
språng.
Men nu är det så, att när man ska’ gnissla på
rutor med en kork, så ska’ man hålla sig i hörnen
eller vid sidorna. Ty eljest kan rutan gå sönder.
Det hade de nu hela tiden gjort, och därför hade
ingen olycka skett. Men jag tror, att Gustav den
här gången var alldeles för ivrig, eller också var
han rädd för smörj. Ty han drog till ett tag mitt
över hela rutan. Och då hände det något. Kratsch
sa’ det. Rutan gick i tusen bitar, och Gustav
körde hela armen rätt in i danssalongen.
Pojkarna hade nog väntat sig, att det skulle bli
väsen därinne. Men det blev värre, än de nå’nsin
hade kunnat tänka sig. Flickorna skreko,
herrarne skreko, de dansande stannade av, och det
blev ett sådant spring i dörrar, så att pojkarna
tordes inte stanna där längre. Utan Gustav, Axel
och Karl, allesammans lade de benen på ryggen
och sprungo som harar. Just som de skulle vika
om hörnet, föll Gustav framstupa och slog sönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
