Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skvalpade och bubblade, porlade och sjöng.
Aldrig blev man trött att se ned i detta vatten,
som ständigt ilade förbi, ständigt var lika nytt och
spännande. Det var som att höra på [1] sagor och
sång, och Olle och Svante utbytte förnumstiga ord
och tankar, när de följde denna vågornas lilla lek
utmed båtens sidor.
Och allra roligast var det, när båten lade sig
på sida, och det gick framåt med en fart, så att
det bubblade bak i aktern av båten och fräste i
förn. Slog så en våg in, då skreko Olle och Svante
i himmelens sky [2]. Men de voro naturligtvis inte
rädda. De skreko av bara glädje. Våta blevo de.
Men mest våta blevo de, när de sutto i förn. Och
därför ville de hellre sitta där än någonstans
annars. Inte en gång att få styra båten var så
roligt, som när vågen slog plask mot ryggen. Och
annars visste inte Olle något roligare än att få
styra. Svante tyckte nog också, att det var roligt.
Men honom gjorde det ändå nästan detsamma.
Ty hur han än bar sig åt, så fick han aldrig båten
att gå, som han ville. Han var bestämt för liten,
och det visste han.
I dag gällde resan en liten ö, som låg mitt inne
i skärgården. På den ön fanns en stor byggnad,
och ön var full av träd. Pappa och mamma kände
folket, som bodde där, och de sade, att de hade
bott där förr, innan ännu ens Olle var född,
medan de båda voro unga. Det tyckte Svante lät
underligt. Men han tänkte icke mycket därpå.
Han visste, att det var till hans ära, som de foro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
