Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Förlåt för Kristi skull ...
Vid bordet stodo morbror Michails barn, bror och
syster, rygg mot rygg, orörliga som ett par träbeläten.
— När jag har pryglat opp dig, ska jag förlåta dig,
sade morfar och lät ett långt, vått spö glida genom handen.
Seså ja, knäpp ner byxorna.
Han talade i lugn ton, och varken ljudet av hans röst,
stolens knarrande vid Sasjas skruvande rörelser eller
mormors oroliga tramp — ingenting störde den oförgätliga
tystnaden i det skumma köket under det låga, nerrökta
taket.
Sasja reste sig, knäppte upp byxorna och lät dem hasa
ner till knäna, varefter han med händerna om dem,
framåt-böjd och snubblande, gick fram till bänken. Det var en
otäck syn, och mina ben darrade också.
Men ännu otäckare blev det, då han undergiv et lade
sig framstupa på bänken och Vanja band fast honom med
en lång handduk, som han knöt över halsen och axlarna,
och sedan lutade sig ner över honom och med sina svarta
händer tog ett stadigt tag om hans fotvrister.
— Lexej, ropade morfar, kom närmare! Nå, hör du
inte? ... Här ska du få se hur det går till att få
prygel... Ett...
Han höjde armen en smula och lät spöet vina ner på
den nakna kroppen. Sasja kved.
— Du ljuger, sade morfar. Det där gjorde inte ont. Men
det här känns lite mer.
Och han slog till, så att det med ens blev en tjock röd
strimma på huden. Sasja gav till ett utdraget tjut.
— Känns det inte skönt? sade morfar, under det armen
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
