Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, skratta nu, om ni vill, ropade hon, väl bekomme!
Seså, Jasja, spela opp!
Morbror sträckte på sig, slöt ögonen och började spela
långsammare. Tsyganok stannade för ett ögonblick, tog
så ett språng bort till mormor och började hoppa på huk
omkring henne, och hon flög över golvet ljudlöst, som
genom luften, med armarna utsträckta och ögonbrynen
uppdragna och de mörka ögonen riktade som mot något
fjärran mål. Mig föreföll hon löjlig, och jag fnissade till;
mäster Grigori hötte strängt åt mig med fingret, och alla
de stora kastade ogillande blickar åt mitt håll.
— Stampa inte, Ivan, sade mäster småleende.
Tsyganok hoppade lydigt åt sidan och satte sig på
tröskeln, och Eugenia klarade strupen och började sjunga
med låg, behaglig röst:
Hela dan till veckans slut,
flickan i sin vävstol satt.
Aldrig fick hon titta ut —
oj, vad armen den blev matt!
Det var något märkvärdigt med mormors dans, det var
alldeles som om hon berättat något med den. Först går
hon där så långsamt och fundersamt och tittar sig
omkring med armen över ögonen, hennes stora kropp vaggar
obeslutsamt, och hon känner sig försiktigt för med fötterna.
Så stannar hon, som skrämd, ansiktet mörknar och skälver,
men i nästan nu lyses det upp av ett vänligt leende. Hon
viker åt sidan, lämnar plats för någon, leder någon förbi
sig vid handen. Så sänker hon huvudet, står orörlig och
lyssnar, och hennes leende blir allt gladare — och plöts-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
