Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en annan droska och gav mig av hem i en fart... Tur
att inte jag ställde mig vid fotändan, då kanske...
Eugenia stack åter ljuset i Tsyganoks hand, det
droppade vax och tårar på den.
— Sätt fast det i golvet, ditt nöt! sade Grigori med
hög, bister röst. Så! Tag av honom mössan!
Eugenia drog mössan av Ivans huvud. Nacken dunsade
dovt mot golvet. Huvudet kom nu på sidan, och blodet
rann ymnigare men blott ur ena mungipan. Så varade det
ohyggligt länge. Att börja med väntade jag, att Tsyganok
skulle kvickna vid, sätta sig upp, spotta utåt golvet och
dra till med ett långt:
— Å____hååå...
Det gjorde han alltid, när han vaknade efter middagen
om söndagarna. Men nu reste han sig ej, bara smalt bort.
Solen belyste honom inte längre, de ljusa strimmorna hade
blivit kortare och nådde endast över fönsterbräderna. Hans
eget ansikte hade också mörknat, han rörde inte längre
på fingrarna, och fradgan kring läpparna hade försvunnit.
Ovanför hans hjässa och vid vardera örat stodo brinnande
ljus, de små gula tipparna vickade och belyste det lurviga,
blåsvarta håret, gula reflexer dallrade på de bruna
kinderna, den vassa nässpetsen och de skära tänderna lyste.
Eugenia låg på knä och grät och viskade:
— Lilla duvan min, hj ärtetrösten min ...
Det kändes ängsligt och kallt. Jag kröp under bordet
och gömde mig. Efter en stund kom morfar tungt
instöv-lande i köket klädd i sjubbskinnspäls; efter honom
mormor i kappa med skinnkrage, morbror Michail, barnen
och en mängd främmande människor.
Morfar kastade pälsen av sig på golvet och skrek:
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
