Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en trött, bruten röst ut på gatan. Jag vet, att det är
den halte tiggaren Nikitusjka som sjunger, en skäggig
gubbe med ett rött hål, där högra ögat skulle sitta, och
det vänstra tätt slutet. Dörren smäller igen och klipper
tvärt av hans sång.
Mormor avundas tiggaren. När hon hör honom, brukar
hon sucka och säga:
— Så lycklig han är — tänk såna visor han kan!
Ibland kallar hon in honom på gården. Han sitter på
trappan, stödd på sin käpp, och sjunger och berättar, och
mormor sitter bredvid, hör på och gör sina frågor.
— Vänta litet... Säg, har Guds moder verkligen varit
i Rjasan ?
Och tiggaren svarar med övertygelse:
— Hon har varit överallt, i alla guvernement...
Det är något smittande sömnigt över gatan, ögonlocken
vilja falla ihop. Ack, om mormor komme! Ja, till och
med morfar. Vad var min far för en sorts människa
egentligen, varför tyckte inte morfar och morbröderna om
honom, medan återigen mormor, Grigori och Eugenia tala
så gott om honom? Och var är mor?
Jag tänker allt oftare på mor och gör henne till
huvudpersonen i alla de sagor och sägner mormor berättar. Att
mor inte vill leva tillsammans med sin släkt endast höjer
henne i min aktning. Jag har fått för mig, att hon bor
på ett värdshus vid stora landsvägen, hos rövare, som
plundra rika vägfarande och dela med sig av det rövade
åt de fattiga. Eller också bor hon kanske inne i skogen,
också naturligtvis hos snälla rövare, lagar mat åt dem
och vaktar deras guld. Eller också, möjligen, vandrar hon
omkring på jorden och räknar dess skatter, liksom "furste-
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
