Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla ner på hennes arm. Mormor sjönk samman och föll
baklänges, men hon hann ropa än en gång:
— Misja, spring ...
— Eh, mor? vrålade morfar hemskt.
Dörren flög upp, morbror Michail kom intumlande
genom det svarta gapet, men nästan i samma nu kastades
han utför trappan, handlöst, som en skovel smuts.
Krögerskan ledde in mormor i morfars rum. Strax
därefter kom också han och gick med mörk uppsyn fram till
mormor.
— Hur är det med armen?
— Å, den är visst av, svarade mormor, utan att öppna
ögonen. Men hur är det med honom, vad har ni gjort med
honom?
— Lugna dig du! röt morfar barskt. Tror du jag är
ett vilddjur, vad? De har bundit honom, han ligger i lidret.
Jag hällde vatten över honom ... Han är $rg förstås.
Mormor stönade.
— Jag har skickat efter hjälp åt dig — du får ge dig
till tåls så länge, sade morfar och satte sig på sängkanten.
Ja, de gör kål på oss, du mor; de gör slut på oss i förtid.
— Ge dem alltihop!
— Men Varvara då?
De språkades vid länge. Mormors röst ljöd dämpad och
klagande, hans gäll och ilsken.
Sedan kom en liten puckelryggig gumma med en mun
som gick upp till öronen. Hennes underkäke darrade,
munnen gapade som på en fisk, och en vass näsa hängde
ner över gapet. Några ögon såg man ej. Hon släpade sig
över golvet stödd på en krycka, med ett litet skramlande
knyte i handen.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
