Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den hon bäst behövde, vissnade bort — hon var en
skicklig spetsknypplerska, mor. Efter det ville herrskapet
inte ha henne kvar längre utan gav henne fri — försörj
dig bäst du gitter, mente de — men hur skulle hon kunna
försörja sig utan arm? Det var ingen ann råd än att
ge sig ut på vägarna och leva av människors
barmhärtighet, och på den tiden hade folk det bättre och var snällare
än nuförtiden — timmermännen i Balachna, och
spets-knypplerskorna sen, det var präktiga människor det! Om
hösten och vintern brukade mor och jag hålla oss inne
i stån, men när så ärkeängeln Gabriel viftade med sitt
svärd och drev bort vintern och våren kom i stället all
jorden över — då drog vi ut, så långt vägarna bar. Vi
var i Murom och i Jusevtsa och uppför Volga och vid
Oka. Om våren och sommarn är det ljuvligt att vandra
i markerna, allting myser, och gräset är som lenaste
sammet. Heliga Guds moder har strött blommor över alla
fält, så det är en fröjd att se, hjärtat sväller i bröstet. Mor
hon brukade sluta till sina blåa ögon och sjunga, så det
klingade ända upp i himlens sky — hon hade inte stark
röst, mor, men den var klar — och runtomkring var det
som om allt höll sig stilla och hörde på. Ja, det kändes
ljuvligt att vara i Guds värld då. Men när jag fyllt nio
år, tyckte mor det var skamligt att dra omkring med mig
så där, och hon blev kvar i Balachna året om. Vardagarna
gick hon i husen och begärde, om söndagarna höll hon
till utanför kyrkan. Jag satt hemma och lärde mig knyppla
spetsar, och jag var så ivrig, så ivrig att lära mig, så jag
skulle kunna hjälpa mor; gick det något på tok för mig,
då ska jag säga tårarna rann. På litet över två år hade
jag lärt mig och blivit känd i stån som skicklig med, må
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
