Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ta mig i öronen och säga något på sitt språk — jag
begrep’et ju inte, men förstod i alla fall, att det var något
välment. Och välmening finns inte att köpa på torget, du.
Han ville lära mig sitt språk, men mor förbjöd det och
till och med gick till popen med mig, och popen sa, att
jag skulle ha prygel, och officeren anmälde han. På den
tiden, du, var detr strängt; du slipper ifrån du, vad en
ann fick pröva på. Kom ihåg det! Jag minns vad jag fick
utstå. Det var en gång...
Det hade mörknat. Morfar tycktes mig onaturligt
förstorad i skymningen, hans ögon lyste som en katts. Om
allt annat talade han i stillsam, tankfull ton, men om sig
själv alltid hetsigt, ivrigt, skrytsamt. Jag tyckte inte om
att höra honom tala om sig själv, tyckte inte om hans
ständiga förmaningar:
— Kom ihåg det! Lägg det på minnet!
Mycket av vad han berättade ville jag inte komma ihåg,
men även morfars förmaningar förutan blev det sittande
i minnet likt en plågsam tagg. Han berättade aldrig sagor,
utan alltid endast saker som hänt, och jag lade märke till
att han inte tyckte om frågor. Just därför ansatte jag
honom dess envisare.
— Vilka är bäst: fransoserna eller ryssarna? frågade
jag.
— Hur kan jag veta det? Jag har ju inte sett, hurdana
fransoserna är hemma hos sig, brummade han buttert,
och därpå tillfogade han:
— I sitt hål är också musen bra.
— Nå, men är ryssarna bra?
— Det är olika det. När de var under godsherrarna,
var de bättre — då var det fason på folket. Nu, då alla
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
