Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon brast själv i gråt, och utan att torka sina våta
kinder gick hon bort i vrån och började bedja.
Från den stunden kände jag mig än förtroligare med
hennes Gud.
Morfar brukade också undervisa mig om att Gud är
ett allvetande, allseende, allsmäktigt väsen, människornas
hjälpare i all deras nöd, men han bad ej på samma sätt
som mormor.
På morgonen, innan han skulle göra sitt knäfall för
helgonbilderna, tvättade han sig grundligt, klädde sig fullt
färdig, kammade omsorgsfullt sitt röda hår, putsade
skägget, jämkade med en blick i spegeln på skjortan och
sin svarta halsduk och gick så med försiktiga, liksom
smygande steg bort till helgonbilderna. Han knäföll alltid
på en och samma fläck, på en stor kvist i träet, som såg
ut som ett hästöga, och några ögonblick låg han tyst, med
nedböjt huvud och armarna längs efter kroppen, som en
soldat. Sedan rätade han upp sig, och rak och vass som
en spik började han:
— I Faderns, Sonens och Den helige andes namn!
Jag tyckte alltid, att efter de där orden inträdde det
en säregen stillhet i rummet — till och med flugorna
surrade mera dämpat.
Han höll huvudet bakåtböjt, ögonbrynen voro
uppåt-dragna och borstade sig, det gulröda skägget pekade rätt
ut. Det lät som om han läst upp en väl inlärd läxa, tonen
var säker och myndig:
— Domaren skall komma, och allas gärningar skola
varda uppenbara ...
Han slog sig för bröstet med den knutna handen.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
