Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta hände ytterst sällan och väckte alltid en
skadeglad känsla hos mig.
När han slutat bedja, hälsade morfar på mig och
mormor.
— God morgon!
Vi bugade oss för honom och satte oss så äntligen till
bords. Nu passade jag på.
— Du lämnade ut "till fyllest" i dag.
— Inte? sade morfar oroligt och tvivlande.
— Jo, jag försäkrar. Det ska heta: "Men må min tro
göra till fyllest för allt som brister", men du sa aldrig
"till fyllest".
— Kor6 då! utbrast han och blinkade förläget med
ögonen.
Sedan fick jag på ett eller annat sätt dyrt umgälla min
tillrättavisning, men för ögonblicket triumferade jag.
En gång sade mormor skämtsamt:
— Gud tycker bestämt det är tråkigt att höra på dina
böner, du far — du säger ju alltid ett och detsamma.
— Va... ad? sade han olycksbådande långdraget. Vad
är det du pratar för smörja?
— Jag säger, att du aldrig hämtar ett enda litet ord
åt Herren ur själen, såvitt jag har hört.
Han blev purpurröd, flög halvvägs upp från stolen,
kastade en tallrik i huvudet på henne och gnisslade:
— Ut med dig, gamla häxa!
När han berättade för mig om Guds omätliga makt,
framhöll han alltid och framför allt hans stränghet.
Människorna hade syndat — och de hade blivit fördränkta;
de hade syndat ännu mer — och det hade kommit eld av
himlen och uppbränt dem och deras städer. Med hunger
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
