Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
logo och växlade förlägna blickar, mormor uppe på ugnen
drog sig bort i skymundan och suckade tungt.
— Blev han ond? frågade Petrovna och strök sig med
handen om sina fylliga, röda läppar.
— Nej då, svarade farbror Peter. Han är så där ...
Mormor spetade ner från ugnen och började under
tystnad styra med samovaren, och farbror Peter förklarade
i sävlig ton:
— Alla herremän är så där... De har så mycket
ideer ...
— Ungkarlar blir alltid virriga, utslungade Valej i
dyster ton.
Alla började skratta, farbror Peter fortsatte:
— Han rentav grät. Ja, det är en konstifik en ...
Jag kände mig olustig och beklämd. "Bra det" hade
väckt min stora förundran; det gjorde mig ont om honom
— jag såg för mig hans drunknande ögon.
Han var borta hela natten, och dagen därpå kom han
efter middagen, ruggigare än vanligt och synbart förlägen.
— Jag väsnades i går, sade han till mormor,
skuldmedvetet, likt en skamsen barnunge. Ni är väl inte ond
på mig?
— Nej, varför skulle jag vara det?
— Å, för att jag blandade mig i... pratade så där...
— Ni gjorde ingen för när.
Jag kände, att mormor var rädd för honom; hon såg
honom ej i ögonen, och rösten lät annorlunda än vanligt
— orden kommo så tyst.
Han gick rakt fram till henne och sade okonstlat öppet:
— Ser ni, jag är så förskräckligt ensam, jag har ingen!
Man tiger och tiger — och så bäst det är bryter det fram
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
