Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kom för mig, medan åter morfar alltid avbröt mig
med ett barskt:
— Tyst med dig, slammerkvarn!
Mormor hade numera så mycket eget att tänka på, att
hon inte längre hade öra eller sinne för andras.
"Bra det" lyssnade alltid uppmärksamt till mitt prat,
och ofta sade han småleende:
— Nej du, gosse, så där är det inte, det har du själv
hittat på.
Och alltid slogo hans korta anmärkningar huvudet på
spiken och kommo just när de skulle komma — han
liksom genomskådade allt vad som rörde sig i mitt hjärta
och huvud, såg alla osanna och dumma ord, innan jag
hann utsäga dem, och motade dem med ett:
— Nu narras du, gossen!
Inte sällan prövade j,ag med flit denna hans
övernaturliga förmåga. Jag kokade ihop någon historia och
berättade den som om den varit sann, men det dröjde ej,
förrän han skakade på huvudet.
— Nej, nu narras du, gosse!
— Hur kan du veta det?
— Det ser jag, du.
Ofta när mormor gick till torget för att hämta vatten,
tog hon mig med sig. En gång fingo vi se fem karlar
i färd med att misshandla en musjik — de hade kastat
omkull honom på marken och voro över honom som en
hop ilskna hundar. Mormor häktade ämbaren av oket,
och med detta som vapen i handen gick hon bort till
karlarna.
— Spring din väg, sade hon åt mig.
& Gorki Min barndom
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
