Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre och viskade något till varandra, och jag hasade mig
skamfiat ned ur trädet.
En gång lekte de kurragömma. Det blev den mellerstes
tur att leta, han ställde sig i hörnet bakom magasinet
och stod där med händerna samvetsgrant för ögonen,
medan hans bröder sprungo och gömde sig. Den äldste
hoppade raskt upp i en stor släde, som stod i skjulet
bredvid magasinet, den lille sprang rådvill runt brunnen, utan
att veta vart han skulle ta vägen.
— Ett, ropade den äldre, två...
Den lille hoppade upp på brunnskanten, grep tag i
repet, svängde sig ner i det tomma ämbaret, och ämbaret
försvann. Man hörde dess dova törnar mot brunnens
träväggar.
Som förstenad såg jag, hur den välsmorda veven snabbt
och ljudlöst började rulla runt, men i nästa ögonblick
stod faran klar för mig, och jag hoppade ner på
Ovsjanni-kovs gård med ropet:
— Han har fallit i brunnen!
Den mellersta gossen kom framspringande till brunnen
samtidigt med mig. Han hakade sig fast i repet, men drogs
uppåt och fick sina händer flådda. Jag ryckte till mig
repet, i detsamma kom den äldste, och vi hjälptes åt att
hissa upp ämbaret.
— Försiktigt, så är ni snäll... sade han.
Snart hade vi den lille upphissad. Han var alldeles
förskrämd. Från högra handens fingrar droppade det blod,
kinden var också illa skrubbad, han var våt ända upp till
midjan och blåblek i ansiktet. Han darrade, och ögonen
stirrade vidöppna, men inte dess mindre log han, log och
stammade:
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
