Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Er riktiga mamma kommer igen, ska ni få se.
Den äldste ryckte på axlarna.
— När hon är död! Sånt händer aldrig!
Händer det inte? Herregud, för alla de gånger som
döda, till och med skurna i bitar, ha stått upp igen, för
alla de gånger döden inte varit verklig, inte varit Guds
utan trollkarlars och häxors verk!
Jag började ivrigt berätta dem mormors historier. Till
en början smålog den äldste gång på gång och sade
halvhögt:
— Ja, vi har hört sånt där, det är sagor...
Hans bröder lyssnade tysta, den lille med hårt slutna
läppar och trumpen min, den äldre med armbågen stödd
mot knäet, framåtlutad emot mig och med armen över
broderns nacke.
Det led redan mot kväll, över taken hängde röda moln,
då gubben med de vita mustascherna plötsligt stod
framför oss. Han var klädd i lång, snusbrun röck och
pälsmössa.
— Vad är det där för en? frågade han och pekade på
mig.
Den äldste av gossarna reste sig och svarade med en
nick mot morfars hus:
— Han är därifrån.
— Vem har kallat hit honom?
Gossarna, alla tre på en gång, kröpo tigande ur släden
och gingo in, och åter påminde de mig om fogliga gäss.
Gubben tog mig hårt i axeln och ledde mig över gården
till porten. Jag höll på att börja gråta av rädsla för honom,
men han gick med så långa, snabba steg, att jag inte
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
