Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi får reda på allting, var lugn för det.
Jag kommer ihåg, att jag satt vid fönstret, värmde ett
gammalt groschmynt i munnen och försökte göra ett
avtryck på fönsterrutans is av Sankt Georg, som besegrar
draken.
Plötsligt hördes ett häftigt buller i förstugan, dörren
slogs upp på vid gavel, Petrovna stod på tröskeln och
ropade gällt:
— Titta efter vad ni har i trädgårn!
När hon blev varse polismannen, ville hon störta ut
igen, men han grep tag i hennes kjol och dundrade:
— Stanna — vad är ni för en? Vad är det fråga om?
Petrovna snavade på tröskeln och föll på knä.
— Jag skulle sta och mjölka korna, började hon, med
gråten gurglande i halsen, och så fick jag se något som
såg ut som en stövel i Kasjirins trädgård...
Här avbröt henne morfar, ursinnigt stampande med
foten:
— Du ljuger, ditt nöt! Du kunde inte se nånting i vår
trädgård, planket är högt, och där finns inga springor i
det — du ljuger! Du såg ingenting alls hos oss!
— Lillefar, tjöt Petrovna och sträckte ut sin ena hand
mot honom och tog sig med den andra om huvudet. Det
är sanning, lillefar, jag ljuger inte! Det var fotspår till
ert plank, och snön var borta på ett ställe, jag gick dit
och tittade genom planket, och så fick jag se... där låg
han...
— Vi... ilke... en?
Det var som om det där skriet aldrig skulle tystna.
Men så störtade plötsligt alla upp och rusade som
galningar ut ur köket, ner i trädgården. I gropen där, mjukt
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
