Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippande med ögonen som farbror Peter i världen, och
brummade ofta med en axelryckning:
— Ja, det är bra. Gör som du vill .. .
I sina klädkistor förvarade morfar en hop märkvärdig
grannlåt: kjolar av blommigt siden, sidensarströjor,
siden-sarafaner med silverbroderier, pärlbroderade bindmössor,
granna halsdukar och schalar, halsband av brokiga stenar;
Han bar in fulla fång av de där grannlåterna i mors rum
och bredde ut dem på bord och stolar; mor beundrade
härligheten, och han förklarade:
— På vår tid hade folk mycket vackrare och dyrbarare
kläder än nuförtiden. Kläderna var dyrbarare, men man
levde enklare och ordentligare. Ja ja, de tiderna är förbi,
kommer aldrig igen. Se så, prova nu, gör dig fin ...
En gång försvann mor för en liten stund i angränsande
rum och uppenbarade sig sedan klädd i en blå,
guldbroderad sarafan och pärlhuva.
— Är jag fin nu, lillefar? frågade hon och bugade
djupt.
Morfar harklade sig, hela hans ansikte sken upp, han
gick runt henne med utbredda armar och mumlade
svävande på målet:
— Ack, Varvara, om du hade mycket pengar och levde
ibland fint folk ...
Numera bodde mor i de två rummen åt gatan, och hon
hade ofta gäster hos sig, oftast bröderna Maximov: Peter,
en ståtlig officer med stort, ljust skägg och blå ögon —
densamme, som hade morfar till att ge mig prygel den
där gången jag spottat på den gamle herrn — och Evgeni,
också lång, med smala ben, blekt ansikte, svart, spetsigt
hakskägg och stora ögon, som påminde om blåa plommon.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
