Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klim fick sig också några ordentliga märken; morfar och
Jakov och den där snickarn vågade sig aldrig på honom.
Men Maxim miste aldrig besinningen han, hur rasande
han än var. "Släpp den dar blyklumpen", sa han åt morfar,
"och våga dig inte sta, jag är en fredlig människa, och vad
jag har tagit, det har Gud givit mig, och det tar ingen ifrån
mig, och något mer begär jag inte av dig." De makade sig
ifrån honom och satte sig upp i vagnen, och morfar skrek:
"Adjö med dig, Varvara, du är inte min dotter längre,
jag vill inte se dig mer för mina ögon — svälter du också
ihjäl, så angår det mig inte." Så kom han hem, och då
ska jag säga jag fick! Men jag sa inte ett muck, bara
tänkte: Det här går väl över, och nu är det som det är.
Och sen sa han åt mig: "Kom ihåg nu, Akulina, att du
inte har någon dotter längre — kom ihåg det!" Men jag
tänkte jag: Gorma du, rödluver, du blir väl spak till sist.
Jag lyssnade med spänd uppmärksamhet. Somligt i
hennes berättelse förvånade mig, morfar hade beskrivit
mors bröllop för mig helt annorlunda: han hade varit
emot det där giftermålet, han hade inte velat se mor sedan
hon gift sig, men enligt hans uppgift hade hon inte blivit
vigd i hemlighet, och han hade varit med i kyrkan. Jag
hade inte lust att fråga mormor, vem av dem som hade
rätt, ty mormors historia föll mig mycket mera i smaken.
Hela tiden hon berättade vaggade hon på kroppen som
om hon suttit i en båt. Var det något sorgligt eller hemskt
hon talade om, vaggade hon häftigare och sträckte ut
armarna framför sig, som om hon motat något i luften. Ofta
blundade hon, i kindernas skrynklor satt ett litet leende
på lur, och det ryckte halvt omärkligt i de tjocka
ögonbrynen. Ibland rördes jag av hennes blinda, allförlåtande
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
