Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett år var det en förskräcklig köld, vargar började
smyga sig in i stån, och än rev de ihjäl en hund, än
skrämde de en häst i sken, en drucken nattvakt åt de
upp, del var en uppståndelse i stån. En kväll tog far din
sin bössa, spände på sig sina skidor och gav sig av ut på
vargjakt. Med två stycken kom han hem, och dem flådde
han, huvudena stoppade han upp och satte i ögon av
glas — alldeles utmärkt vart det. Så en kväll kommer
morbror Michail ut i förstugan i ett angeläget ärende
-han springer baklänges, håret reser sig på ända, ögonen
håller på att ramla ur huvudet — inte ett ljud får han
fram. Byxorna hasar ner, han snavar i dem och faller
framstupa. "En varg!" stöter han fram. Alla att rycka
till sig vad de fick tag på och ut i förstugan med ljus
— och där fick de se en varg, som stack upp huvudet ur
vedlåren. De till att dänga på honom, skjuta — men han
stod där och stirrade likaväl. När de så tittade nogare,
fick de se, att det bara var ett skinn och ett uppstoppat
huvud, frambenen var fastspikade i låren. Den gången
blev morfar rasande på allvar. Och Jakov han började bli
med om de där påhitten. Maxim gjorde huven av papp
med näsa, ögon och mun och hår av blånor, och sen gick
han och Jakov ut på gatorna och stack in de där
fågelskrämmorna genom fönstren och höll på att skrämma
livet ur folk. Och så gick de ut med lakan om sig om
nätterna, och en gång skrämde de en pop, så han rusade
rätt in i en skyllerkur, och posten han blev också rädd
och skrek på vakten. Ja, en hoper sånt där f uf fens hade de
för sig, och det var omöjligt att få dem att låta bli — jag
sa åt dem och Varja också, men det hjälpte inte. Maxim
bara skrattade. "Det är så lustigt att se", sa han, "hur folk
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
