Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pojkarna kom jag dock snart på god fot, men läraren
och popen kunde inte med mig.
Läraren var gulhyad och skallig och blödde jämt
näsblod. Han kom till lektionerna med bomullstussar i
näsborrarna, började lojt förhöra oss våra läxor, tvärtystnade
så mitt i en mening, petade bomullstussarna ur
näsborrarna och synade dem med en skakning på huvudet.
Han hade ett platt, ättikssurt ansikte, som mässing i
färgen och liksom ärgigt i rynkorna; det allra fulaste
hos honom var dock de flata, blyfärgade ögonen. De sögo
sig så obehagligt fast vid mitt ansikte, att jag alltid ville
torka mig om kinden.
Några dagar satt jag längst fram i klassen, nästan
mitt-för läraren — det var odrägligt, han tycktes inte se någon
annan än mig och käxade oavbrutet:
— Pjesko-ov, du ska byta skjorta! Pjesko-ov, hasa
inte med fötterna! Pjesko-ov, nu har det runnit en pöl
från dina stövlar igen!
Jag betalade honom igen med fräcka skälmstycken: en
gång skaffade jag mig en halv melon, grävde ur den och
fäste den vid ett snöre i dörrlodet i den halvmörka
förstugan. När dörren gick upp, flög melonen i vädret, och
när skollärarn stängde dörren, satte sig melonen som en
mössa rätt på hans skalliga hjässa. Vaktmästarn ledde
hem mig med en skrivelse från lärarn, och jag fick med
ett kok stryk umgälla mitt okynne.
En annan gång strödde jag snus i hans bordslåda, och
han fick sådana nysningar, att han gick ifrån lektionen
och satte i sitt ställe sin svåger, en officer, som hade hela
klassen att sjunga "Gud bevare vår tsar". De som sjöngo
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
