Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sannfärdigt: jag hade ju inte förtegat, att jag tagit rubeln.
Jag försökte upplysa pojkarna härom, men de trodde mig
inte, och då gick jag hem och förklarade för mor, att jag
inte ämnade gå i skolan vidare.
Hon satt vid fönstret med bror Sasja vid bröstet, på
nytt i väntande dagar, grå i hyn, med virrig, pinad blick,
och hon såg på mig gapande med munnen som en fisk.
— Du narras, sade hon sakta. Ingen kan veta, att du
tagit rubeln.
— Gå och fråga!
— Du har talat om det själv. Medge att du gjort det
själv! Kom ihåg att jag själv tar reda på i morgon dag,
vem som har spritt ut det där i skolan!
Jag nämnde namnet på eleven. Hennes ansikte förvreds
smärtsamt, och hon började gråta.
Jag gick ut i köket och lade mig på min bädd på ett
par lårar bakom ugnen, och jag låg där och hörde, hur
mor sakta kved inne i kammaren:
— Min Gud, min Gud ...
Jag härdade inte ut att ligga och inandas den vidriga
lukten av dävna, flottiga trasor, jag steg upp och gick ut
på gården, men mor ropade:
— Vart går du? Kom in till mig!
Där inne sutto vi sedan båda två på golvet, mor hade
Sasja i knäet, och han fingrade på hennes knappar och
stammade:
— Pack, vilket skulle betyda: knapp.
Jag satt tryckt intill mor, och hon slog armen om mig
och sade:
— Vi är fattiga, var kopek, var kopek...
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
