- Project Runeberg -  Min barndom /
266

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag hörde, att han slog henne, och jag störtade in i
rummet. Mor låg på knä med rygg och armbågar stödda
mot en stol och huvudet bakåtlutat, hon andades
rosslande, och hennes ögon lyste med hemsk glans, han, fin
och prydlig, i ny uniform, stod och sparkade henne i
bröstet med sitt långa ben. Jag ryckte från bordet till
mig en brödkniv med silverbeslaget benskaft — den enda
sak mor hade kvar efter min far — och med all min
kraft stötte jag den i styvfars sida.

Till all lycka hann mor skuffa undan Maximov, kniven
skar ett stort hål i uniformsrocken men endast skrubbade
skinnet. Styvfar gav till ett skri och störtade ut ur rummet
med handen för sidan, mor grep tag i mig, lyfte mig i
vädret och slängde mig med en vild snyftning i golvet.
När styvfar sedan kom tillbaka in, slog han mig, tills jag
förlorade medvetandet.

Sent på kvällen, då styvfar trots allt gått ut, kom mor
till mig, där jag låg bakom ugnen, omfamnade och kysste
mig varsamt och viskade gråtande:

— Förlåt mig, det var mitt fel! Ack, hur kunde du?
Med en kniv!

På djupaste allvar och fullt medveten om vad jag sade
förklarade jag för henne, att jag skulle skära halsen först
av styvfar och så av mig själv. Jag tror, att jag skulle ha
gjort det, i alla händelser skulle jag ha försökt. Ännu i
denna stund ser jag för mig det där otäcka, långa benet
med en röd snodd längs byxen: hur det flög i luften och
med fotspetsen sparkade mor för bröstet. Många år senare
satt jag vid den olycklige Maximovs dödsbädd på ett
sjukhus, jag höll av honom då, och i ag grät, när jag såg
hur hans vackra, oroliga ögon omtöcknades och slock-

266

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free