- Project Runeberg -  Min barndom /
277

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tarna i skaror vände hem från Sibiriska hamnen, ställde
vi oss på lur i någon gatukorsning och började
bombardera tatarerna med bastskorna. Till en början blevo de
onda, svuro och sprungo efter oss, men snart blevo de
själva intresserade av leken, och vetande vad som väntade
dem infunno de sig på stridsplatsen också beväpnade med
en hop bastskor. Inte nog därmed lurade de flera gånger
ut var vi gömt vår stridsmateriel och stulo den för oss.

— Det är fusk! protesterade vi.

Då delade de bastskorna, så att vi fingo hälften var —
och striden började. Vanligen ställde de upp sig mitt i
gatukorsningen, vi rusade under vilt vrål till anfall och
slungade våra projektiler, de vrålade också och brusto ut
i dånande skrattsalvor, när någon av oss snavade på en
sko, skickligt slungad framför fötterna, och ramlade på
huvudet i sanden.

Striden fortsattes länge, ibland ända till mörkrets
inbrott. Folk kom ut ur husen och ställde sig att se på oss,
intresserade fast grumsande litet för ordningens skull. De
gråa, dammiga skorna flögo likt kråkor i luften, ibland
fick någon av oss en duktig klatsch, men det bekom inte,
det var lika roligt ändå.

Tatarerna voro inte mindre roade än vi. Ofta efter
stridens slut följde vi med dem till deras kasern, och där
bjödo de oss på hästkött och någon sorts fruktsoppa, och
ovanpå maten fingo vi svart te med bullar till. Vi tyckte
om de där storväxta, starka karlarna, det var något
barnsligt hos dem, och vi kommo så bra överens. Jag fäste
mig särskilt vid deras oförarglighet, deras orubbliga
godmodighet och uppmärksamma, aktningsfulla sätt emot
varandra.

11 Gorki Min barndom

277

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free