Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1) Mineraliernas geometriska egenskaper. Kristallografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som stöta tillsammans i ett af pyramidens medelhörn, qvarstår
och hvartannat försvinner o. s. v.
Om endast en fjerdedel af antalet ytor hos den holoedriska formen
uppträder, kallas formen tetartoedrisk. En tetartoedrisk form kan tänkas
uppstå på så sätt, att antingen hvar fjerde yta hos den holoedriska formen
eller hvarannan hos den hemiedriska qvarstår, under det att de öfriga
försvinna.
I naturen förefinnes en sträng skilnad mellan de holoedriska,
hemiedriska och tetartoedriska formerna, i det att hvarje mineralspecies
kristalliserar antingen blott holoedriskt eller blott hemiedriskt och
tetartoedriskt; likaså eger skilnad rum mellan de olika arterna af hemiedri.
Hemimorfa benämner man sådana kristaller, som äro olika
utbildade i båda ändarne af samma axel. Endast få mineralier
visa hemimorf utbildning och bland dessa äro turmalin och
Fig. 30. Fig. 31.
kiselgalmeja (fig. 30) (äfven benämd hemimorfit) de vigtigaste.
Prismatiska turmalinkristaller begränsas ofta i ena ändan af
rhomboedrar och i den andra af basplanet, fig. 31. Kiselgalmejan
visar i ena ändan af vertikalaxeln pyramidytor och i den andra
makro- och klinodiagonala domer och basplanet. Denna
egendomliga utbildningsart hos kristallerna vinner ökadt intresse derigenom, att hemimorfa kristaller vid uppvärmning alltid visa sig polariskt elektriska, hvarom mera
framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
