Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•<SoooooooùoooGooeceoi
Travemünde och Lübeck.
Först om morgonen den 27 Julii, då jag stod
om bord på Angskeppet Prinsessan Wilhelmina,
och såg tornen i Köpenhamn, snart hela Danska
kusten och den aflägsnare Svenska stranden små-
ningom försvinna, tycktes mig att jag lemnade
fäderneslandet. Det svallar intet haf mellan Sve-
rige och Danmark. Endast Sundet löper emellan
dem som en vänlig flod. Dess inbyggare tala ju
samma språk, ehuru i olika brytningar. Nu först
var jag på hafvet : nu först gick jag ett aflägset
land och ett främmande språk till mötes.
Möns besynnerliga kritberg voro nästan de
enda anmärkningsvärda föremål, som erbödo sig
under den långsamma och likväl stormiga sjöresan.
Ett praktfullt åskväder spred sitt mera förvillande
än ledande sken genom nattens mörker. Vågorna
tumlade om hvarandra på hafvet : sjösjukan ra-
sade om bord. Bland nära femtio resande vav jag
nästan den ende, som ej var i stånd att bli sjuk,
ehuru jag mången gång var färdig att önska det.
Liksom i en landskyrka, bland en skrålande folk-
massa, enda medlet att rädda sin örhinna, är att
skrika med, så är ock på svallande haf och gun-
gande skepp endast en utväg möjlig att frälsa
sig från åsynen af så mycken jämmer och elände,
nemligen den, att blifva sjuk med och gora som
de andra. Först när vinden lade sig den följande
dagen, återkommo småningom lugnet och trefna-
den bland det seglande sällskapet, i det den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
