Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Theater-husets yttre kunde väl liknas vid en
bränvinspanna, försedd med sin vederbörliga 1»att,
eller vid en thédosa med sitt lock ; men det inre
är väl byggdt och smakfullt anordnadt, ehuru
med en viss hushållning och handelsberäkning.
De fyra Logeraderna voro tunnt befolkade; men
detta bör snarare tillskrifvas den vackra sommar-
aftonen än Kotzebue, hvilken eljest här, såsom
annorstädes, lik en animalisk magnet, drager
menniskoskaror till sig. Stycket är bland Kotze-
bues klenare; men i öfrigt af samma natur som
sina syskon. Det matta eller vidriga hela upp-
friskas eller försötmas af vissa goda situationer
och ett lättsmält språk. Det är ett äckligt piller,
som man intager i oblat.
Hufvud-Aktören , Herr Jacobi, som föreställ-
de Prins Edward, spelade sämre än alla de an-
dra. På sin höjd hade han dugat till Johannes
Parricida i Wilhelm Tell. Han syntes född att
bära lumpor, och var i åtbörder och i uppsyn ej
den unge, ridderlige, olycklige Pretendenten,
utan en feg och afsigkommen missdådare, som i
hvarje ögonblick fruktar kedjorna och dödsdomen.
I ett litet Lustspel : Die Missverständnisse, rör-
de sig Skådespelarne mera ledigt. LenZ och Le-
brun förtjente bifall och vunno det.
Den 8 Augusti hörde jag Rossinis Opera:
Othello. Den har glänsande musikaliska ställen ;
men orden äro ett ömkligt fuskeri efter Shake-
speare : och Tyska Öfversättningen, ännu magrare
än Italienska texten, slutar, efter katastrofen,
med ett ”Acht’ på det allraplattaste. Huru ve-
dervärdigt Tyskarnas ch är i sång, och huru omu-
sikaliskt deras eljest kraftiga och böjliga språk är,
inses dock tydligast, när man kommer från Italien.
Orchestern spelade säkert och rent ; men Ka
pellmästaren slog och knackade alldeles förfärligt
med både hufvud och hand och fot. Det lät äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
