- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
91

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91
rence och la Nouvelle Eloïse, utan om musiken:
Klopstock aldrig om poesi, utan alltid om skrid-
sko åkning> och Diderot ej om Encyclopedis-
men, utan om Bibeln. Nu tänkte jag: ”Att få
hora något historiskt af Heeren lärer väl blifva
lika omöjligt.« Men då jag vid ett passande till-
fälle vidrörde Cannings död, antog hans ansigte
uttrycket af en innerlig rörelse, och med ögo-
nen fuktade af tårar uppdrog han lika vältaligt
som sannt en bild af den bortgångna, utmärkta
Statsmannen. Till slut sade han: ”En sådan för-
lust är djupast smärtande för oss. Hvad Europa
och menskligheten förlorat i Canning, torde, som
]ag fruktar, visa sig snart. Men J Skandinaver”
(ty till Norden ville han gerna återkomma),
”ären ett lyckligt folk. Trygge vid eder författ-
ning , edert sjelfständiga läge , en ärorik Konung
och ett älskadt Konungahus, kunnen J le åt den
Europeiska politikens hvälfningar. J ären eder sjelf-
va nog” — ”Mir, armen Nordländerför att
nyttja Goethes ord, kam dabey etwas tränenarti-
ges in die Augen:” och jag upprepade tyst för mig
sjelfHeeren s sköna uttryck i sina Ideen: Ein Volk
kann nie ganz vom Schicksal verlassen iver-
den, so lange es sich selbst nicht verlässt.
Första hälften af vägen mellan Göttingen
och Cassel erbjuder intet ovanligt. Rika, frukt-
bara fält och rundade, skogbeväxta berg eller
kullar i fonden fortfara att på en gång omväxla
och vara sig lika. Men icke långt fran Münden
begynner en dal, hvilken den resande har till
venster, och som omgifves af de härligaste, bok-
höljda kullar, på hviika här och der en gran är
satt till prydnad, antingen af menniskan eller af
naturen. Ty här, emot Södern, begynna granen
och tallen skattas af invånarne så högt, somjer-
net skattas af Amerikas eller Australiens urfolk.
Naturen slösar så med det präktiga, att det rin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free